Jag tänker på när jag tog mitt beslut att satsa på allvar på mitt skrivande. Hur skrivandet då var något fjärran och alldeles suddigt långt borta vid horisonten. Och nu är det så annorlunda. Skrivandet har blivit till en sådan självklar del av mig och mina planer inför framtiden. Jag har samlat på mig massor med idéer och har i nuvarande stund åtminstone tre projekt i huvudet. Att skriva på olika vis har börjat tilltala mig. Nu när jag snart är färdig med min roman, vilken jag slutredigerar och snart skickar in, har jag även påbörjat ett skrivarsamarbete med någon. Och det är inte skönlitteratur den här gången. Kan inte säga så mycket mer om den saken just nu, eftersom jag och min medförfattare kommit överens om att hålla allt hemligt ett tag till. Men allt känns så nytt, roligt och spännande.
Också nya romanidéer kommer till mig och det känns som att jag skulle behöver SÅ mycket mer tid än vad jag just nu har att spendera på mitt skrivande. Att ta klivet fullt ut till att skriva på heltid i nära framtid är inte längre främmande eller omöjligt.
Min roman "Anakoreten" har så äntligen blivit färdig och är strax på väg till förlagen. Eftersom det är första gången jag skickar något till något förlag så har jag förstås en mängd frågor i huvudet som jag nu försöker få svar på på olika sätt. Jag behöver också investera i en ny dator då min nuvarande är otroligt seg och opålitlig. Men nu är allt på gång. Ska läsa igenom en gång till och korra en sista gång. Sedan får det vara bra. Sedan får en bara, som den gode Gardell en gång sa i en författarpodd, vara nöjd och färdig. För pilla i evigheter med en text kan en ju förstås också göra.
