...och så hände det.

Böckerna anlände!

Försäljning och signering startade.

Första intervjun gjordes på P4 Halland

Fina pressbilder togs. (Tusen, tusen tack Malin Bouvin!)

Bokreleasen firades!

Och jag är så otroligt glad och lycklig över allt fint och spännande som händer just nu.  Stay tuned!

Håll i hatten!

Håll i er nu.

PÅ TORSDAG KOMMER BÖCKERNA!!! Blir svettig av lycka och känslan av overklighet. Jag skrev en bok! Jag skrev en bok! Och någon ville ge ut den också! Himmel och pannkaka, jag blir helt yr...

Det officiella boksläppet är satt till 30 april.

Pressreleasen är på väg ut alternativt redan ute i detta nu. P4 har hört av sig och vill boka in intervju. Högst overkligt.

En väldigt efterlängtad och härlig bokrelease kommer att ske 11 maj. Vill fira alldeles galet och hejdlöst (måste dock lägga lite band på mig så jag inte blir helt plakat redan under första timmen och sedan måste sluddra fram bokpresentationen).

25 maj kommer jag att vara med på Norrköping Booklounge. Mässa på dagen och författarmiddag på kvällen. Jag dör.

8 juni sitter jag signerar jag på ICA här i Åsa och ytterligare en lokal signering är snart bokad. Åsa är ett litet samhälle (dock med massor av sommargäster) där jag dessutom arbetar som förskollärare. Pirrigt, pirrigt.

Två dagar kvar tills jag håller min roman "Inte någons mamma" i min hand. TVÅ YNKA DAGAR!

Att få resa mig från skrivbordet

Boken är klar!

Det är nästan overkligt, men igår skickades den till tryckeriet och om några veckor håller jag den i min hand.

För bara ett halvår sedan vågade jag inte drömma om vad som nu händer. Jag har fått äran att skriva kontrakt med ett förlag och därefter har saker och ting gått väldigt fort. Samarbetet med Visto förlag och förläggaren Ulrika Slottner, korrekturläsaren Maria Crum (Imse författarhjälp) och grafikern Alexandra Lundqvist på förlaget har varit alltigenom trevligt och roligt. Hittills har livet som författare utanför min lilla bubbla vid skrivbordet gått riktigt bra.

Jag har flera gånger under de senaste månaderna slagits av tanken på att allt känns precis som jag föreställt mig att det skulle göra. Att det är detta som jag vill hålla på med. Hur det än går med allting så är det detta som är det roligaste jag vet.

Nu börjar alldeles strax fortsättningen. Ett releasedatum är på väg. En releasefest ska snart dras igång och en marknadsplan utformas av mig och förlaget. Pressreleasen ska nå ut och kontakten med olika medier och lokala aktörer kommer att tas. En inredningssida på Instagram har hört av sig och vill lotta ut min bok och jag bokade in mig på The Book Lounge Norrköping idag (25/5) där jag kommer att träffa massor med andra författare.

Jag känner mig ivrig. Jag vill göra allt. Det känns så tydligt inom mig att jag gått och väntat på precis det här så otroligt länge. Att som författare få möjligheten att möta läsaren. Att få resa mig från skrivbordet och stolt sträcka fram min fina bok. Titta! Det blev något!

Det är förstås lite nervöst också. Jag ska iklä mig en ny yrkesroll. JAG! Det är ju inte riktigt klokt. Men ändå. Tryggheten. Den där strykande, varma handen inom mig som säger; "Allt är precis som det ska".

Allt är precis som det ska.

Bygga!

Jag har kommit på mig själv med att det här med att "göra böcker" är lite som att bygga hus. Först skriver jag, alltså bygger. Grund, stomme, väggar och fönster. Sen kommer alla tillval som ska göras. Och hur ska inredningen se ut? Hur får vi det trevligt, beboeligt och snyggt? Och hur ser exteriören ut, vilken färg ska huset målas i? Finns alla funktioner på plats? Och när flyttar vi in?

Det är snart färdigt nu. Mycket snart. Bygget. Boken. Projektet. Vi har arbetat på omslag och inlaga i ett par veckor nu och ser ljuset strax där framme i tunneln. Snart skickas hela rasket till tryckeriet och mycket snart får jag ett releasedatum. Det är högst overkligt.

Jakten på den försvunna skatten

Jag är alldeles knasigt snurrig. Vaknar på mornarna med en känsla av lätt overklighet. Jag ska ge ut min bok i år. Herregud, det är ju inte riktigt klokt! Sedan tar jag mig tankspritt igenom dagen. Försöker pussla ihop framtiden i huvudet samtidigt som allt ska göras. Äta frukost, skicka iväg barnet till skolan, gå till jobbet, gå på lunch, gå tillbaka till jobbet, gå ut med hunden, laga mat, prata med min man, gosa med mitt barn, natta barnet, titta på teveprogram, gå och lägga mig, sova.

För ett par veckor sedan fick jag tillbaka manus från korrekturläsaren och jag blev glad som ett barn på julafton. Ville slita upp presentpappret och börja arbeta genast. Och det visade sig att jag KUNDE börja genast, eftersom min åttaåring hade brutit nyckelbenet och vi var hemma i stillhet. Så barnet tittade på film, läste böcker och spelade tevespel medan jag satt brevid och knapprade på tangentbordet. Och under sportlovet lånade vi hem kompisar för lugn lek medan jag fick MASSOR av timmar till att redigera. Så tack vare ett brutet nyckelben på stackars pojken så kunde jag sätta tänderna i redigeringen så pass hårt att jag nu redan är färdig. Inget ont som inte för något gott med sig, som man säger. Nu är nyckelbenet läkt och manus är åter skickat till förlaget. Jag väntar med spänning på att grafikerna ska höra av sig så att vi kan börja arbeta med omslaget. Det ska bli så roligt!

Som sagt. Jag är snurrig. Ni som varit med mig från start i den här bloggen vet hur allt började. Jag var halvt utbränd och sjuk i stress och ångest. Jag mådde verkligen jättedåligt och orkade nästan inget alls. När jag väl fått vila upp mig lite började jag om på nytt jobb och så började skriva. Jag beredde helt enkelt plats åt skrivandet och det har förändrat allt. Det är ju det som har förändrat precis allt.

Framtidspusslet läggs i detta nu. Med strimlor av en gigantiskt skattkarta sitter jag och försöker limma ihop bitarna på rätt plats. Jag har tagit tjänstledigt i höst och känner mig som en tonåring med hela världen framför mina fötter. Allt jag vet är att jag vill jobba mer med mina egna projekt och mindre med allt annat. Jag behöver helt enkelt ge mig mer tid till sånt som får mig att må bra och mindre tid till sånt som skulle kunna göra mig sjuk igen. Så för första gången sedan 2004 ska jag möta en hösttermin utan en lärartjänst. Vilken underbart galenskap! Och långt där framme tycker jag mig kunna se något som glimmar. Om det är guld vet jag inte. Men jag tänker i alla fall ta mig dit för att se efter.

En sjuhelvetes fest

Igår skrev jag under avtalet med förlaget och vi är nu officiellt i samarbete med varandra. Jag har sedan i torsdags, då det blev klart att jag ska ge ut min roman på Visto, varit så glad att jag nu känner mig halvt utmattad. Men nu tror jag att hjärnan är någorlunda tillbaka i normalvarv igen, som tur är.  Under den närmaste tiden ska jag fokusera på att få manuset korrekturläst, rättat in i minsta detalj och snyggt i övrigt. Jag hoppas på att allt arbete jag tidigare har lagt ner på att redigera kommer att betala sig i att det kommande arbetet inte blir allt för långdraget.

Det är mycket fint som händer just nu. Fackboksprojektet "Våga Olika i förskolan" rullar på och jag och min medförfattare har till och med bokat in en skrivarweekend i mars. Via instagram, där vi finns via kontot @vagaolika, har vi kommit i kontakt med flera intressanta aktörer inom samma områden, vilka inspirerar och ger positiv energi. Vi har två inbokade föreläsningar i april och nu också ett inbokat möte på Nyföretagarcentrum Halland för rådgivning. Ja, 2019 kunde faktiskt inte ha börjat bättre.

Annars råder det för dagen en högst oglamourös tillvaro. Jag har varit hemma med ett krassligt och hostigt barn hela dagen och känner själv att jag har en förkylning är på gång. Hunden, som avskyr väta och kyla, har jag fått släpa efter mig i snömodd och regn i ytterst maklig takt och jag tappade all post i en vattenpöl.

Men vad gör det när livet är en sjuhelvetes fest.

Min medförfattare Bea och jag. Bilden är från i somras men vi är fortfarande minst lika glada.

Igång!

"Välkommen till oss!"

Ja, det var förlags-vd:n Ulrika Slottners ord till mig idag när jag berättat för henne att jag bestämt mig för att bli en del av hennes gäng på Visto förlag och Idusfamiljen. Jag är så överlycklig just nu och fullständigt uppe i varv. Jag kommer nog aldrig hitta ner.

Visto förlag är ett hybridförlag och jag fick i början av december erbjudandet om att ge ut hos dem. Ett hybridförlag är ett förlag som gör sina urval av manus precis som ett traditionellt förlag gör, men satsar sedan ekonomiskt tillsammans med författaren på boken. På så sätt vågar förlaget satsa på fler debutanter, något som annars är en stor risk i förlagsbranschen. Visto står för viss kostnad och försäljning, viss marknadsföring, all expertis, en fot in i bokbranschen och en stabil grund att stå på. Författaren står för bland annat kostnad för tryck, sättning, marknadsföring och en stor del av försäljningen. Författaren får också en mycket större del av vinsten jämfört med ett traditionellt förlag.

Jag har använt veckorna som gått från erbjudandet till att tänka och läsa om Visto och Idus samt om deras författare via tex bloggar eller sociala medier. Allt jag hittade var positivt. Just Visto och Idus är två förlag med väldigt gott rykte. Till sist och efter alla efterforskningar kunde jag inte hitta en enda anledning till varför jag inte skulle satsa just så här. När jag funderat färdigt ville jag inte ens vänta tiden ut för att se efter hur de andra förlagen svarar. Det verkar ju så otroligt roligt att jobba med boken på det här viset! Nu kommer jag ju att få göra det som jag drömt om så himla länge, att få ge ut och arbeta som författare med allt vad det innebär. Jag landade till sist i att det var precis det här jag ville.

Så i morse slog jag telefonnumret och berättade att jag gärna ville ge ut på Visto om erbjudandet stod kvar. Jag möttes av öppna famnen och ett mycket trevligt samtal senare stod jag med massor av information nedskrivet i mitt block. Tusen frågor hade fått tusen svar. Om tex tryck och sättning, framsida, marknadsföring, ljudbok, ebok, korrektur, distribution och förlagets kontra min egen roll.

Direkt efter samtalet fick jag deras avtalsmall skickad till mig för att läsas igenom och jag skickade manuset en gång till till förlaget i önskat format. Vi är igång!

Herregud så glad jag är! Vi är faktiskt igång!