En sjuhelvetes fest

Igår skrev jag under avtalet med förlaget och vi är nu officiellt i samarbete med varandra. Jag har sedan i torsdags, då det blev klart att jag ska ge ut min roman på Visto, varit så glad att jag nu känner mig halvt utmattad. Men nu tror jag att hjärnan är någorlunda tillbaka i normalvarv igen, som tur är.  Under den närmaste tiden ska jag fokusera på att få manuset korrekturläst, rättat in i minsta detalj och snyggt i övrigt. Jag hoppas på att allt arbete jag tidigare har lagt ner på att redigera kommer att betala sig i att det kommande arbetet inte blir allt för långdraget.

Det är mycket fint som händer just nu. Fackboksprojektet "Våga Olika i förskolan" rullar på och jag och min medförfattare har till och med bokat in en skrivarweekend i mars. Via instagram, där vi finns via kontot @vagaolika, har vi kommit i kontakt med flera intressanta aktörer inom samma områden, vilka inspirerar och ger positiv energi. Vi har två inbokade föreläsningar i april och nu också ett inbokat möte på Nyföretagarcentrum Halland för rådgivning. Ja, 2019 kunde faktiskt inte ha börjat bättre.

Annars råder det för dagen en högst oglamourös tillvaro. Jag har varit hemma med ett krassligt och hostigt barn hela dagen och känner själv att jag har en förkylning är på gång. Hunden, som avskyr väta och kyla, har jag fått släpa efter mig i snömodd och regn i ytterst maklig takt och jag tappade all post i en vattenpöl.

Men vad gör det när livet är en sjuhelvetes fest.

Min medförfattare Bea och jag. Bilden är från i somras men vi är fortfarande minst lika glada.