Extra allt

Det känns annorlunda en här gången. Kontrasten till vardagen är inte lika stor som under förra semesterresan. Inte lika annorlunda mot hemma. Det är ett gott tecken på att jag på att jag har fått styr på livet. Att jag mår bra. 

Klockan närmar sig fyra här under parasollet. Pojken badar och har lärt sig snorkla. Kan nästan simma nu. Så stor. 

Jag funderar mycket på hur allt hänger ihop. Hur han behöver mig allt mindre och på hur jag nu ska ställa om till att vara en mamma till ett skolbarn. Jag vet inte hur sjutton det gick till men småbarnsåren är definitivt över. Det lämnar mig ingen ro. Samtidigt är jag så stolt och glad över min duktiga kille på fem. Hur hänger det ihop? 

Jag sitter mycket i skuggan. Mår som en drottning och har allt jag behöver och lite till. Ännu en kväll med god mat och fint sällskap närmar sig. Mannen fyller år idag. Han ville inte ha något alls extra. Hela resan är ju alldeles extra allt. Vi är just nu mitt uppe på guldkanten och surfar ändå, menar han. 

 

Han har helt rätt.