Det var ett litet tag sedan jag bloggade nu. Man skulle kunna se det hela som en rättvis bild av min skrivprocess. Den har tryckt på pausknappen en stund. Vilar sig men sover inte. Boken är med mig varje dag och så fort jag får en stund för mig själv så tänker jag på den. På texterna. På innehåll och form. På historierna. Ibland kan mitt mod svikta. Jag tänker att kanske ingen skulle vilja läsa det här. Att det hela är slöseri med tid. Att jag inte är tillräckligt bra. Att jag inte kommer att slutföra det här. Men så i nästa tanke ber jag mig att skärpa mig. Att ta det lugnt. Påminner mig om hur viktig boken är för mig. För mig. Och så länge den är viktig för mig så spelar inget annat någon som helst roll. Jag kommer att skriva det här. Och jag kommer att göra det bra. Jag blir lugn. Tar saken med ro.
Där landar jag mjukt. Det gör inget att det tar lite tid. Saker händer i livet. Våren kommer. Jag har ett nytt arbete. Jag blev sjuk i veckan och har fått ligga till sängs efter åtminstone en hel veckas ledvärk och krasslighet. Saker händer. Mitt skrivande lever och andas. Vilar sig men sover inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar