Så går en skrivardag från mitt liv och kommer aldrig åter

Jag skriver under morgontimmarna. Det är tyst i huset och jag får tänka varje tanke färdig. Ge varje tanke liv och möjlighet att studera den noggrant och med varje intuition och känsla. Jag hittar vägar ut och in i historien. Den får liv. Hur kan jag ge den ännu mer liv, ännu fler nyanser? Lösningarna är inte långt bort och finner sin väg till mig. Det blir förmiddagsfika. Jag sätter på en kopp te och brer smör på skorpor. Jag tuggar så det knastrar och sväljer ner alltsammans med den varma, förlåtande drycken. Det smakar som inget annat. Jag känner att jag älskar te med skorpor. Får idéer mellan tuggorna och kan knappt bärga mig. Måste skriva vidare. Teet kallnar medan jag skriver. Minuter blir till kvartar. Kvartar till halvtimmar och så plötsligt har det gått nästan två timmar. Lunchtid och jag måste duscha. Lägger ifrån mig allt och går istället in i badrummet. Klär av mig och kliver in i den varma duschen. Känner hur frusen jag är och står länge, länge i vattnet. Skruvar upp värmen ytterligare och njuter.
Torkar mig torr och tar på mig varma, rena kläder. Sätter mig vid datorn igen. Jag har så mycket inom mig. Allt måste ut. Allt får inte plats under en och samma dag. Inte under samma vecka. Eller samma år. Det är så märkligt. Jag skulle med lätthet kunna arbeta till långt in på natten. Inte ens behöva sova. Fortsätta genom gryningen och sedan vidare. Tack och lov och till min räddning kommer barnet mitt från skolan strax efter tre och det blir helg. Jag sparar mitt arbete för dagen och stänger ner datorn. Tillfredställelsen ligger tröstande över hela mitt väsen. Skrivlusten genomsyrar mig, lämnar mig energisk och sorterad. Vi äter biff Rydberg till middag. Jag och min man samtalar om livet. Det blir stora frågor i det lilla. Jag känner mig bönhörd. Berättar om att livet flyter just nu fram som om det vore en flod av all världens medvind och medgång. Som om att jag just i detta nu plockar frukten av allt jag strävat efter. Det är svårgreppbart och oerhört. Har svårt att varva ner på kvällen. Dricker ett glas rött och äter några ostbågar vid teven. Jag undrar stilla hur det är möjligt att skapa sig ett liv som detta och hur jag i hela friden har burit mig åt.