Ett med naturen

Nu slår allt ut. Från brungult till grönt på en vecka. Det sker så plötsligt varje år. Som om man inte är beredd, fast det är man ju. Man vet att våren kommer att hända. Alla vet det. Ändå drabbar den mig så plötsligt att jag känner mig både yr och förvånad. Vimmelkantig av lycka och fullständigt häpen över naturens krafter. Jag blir nyfiken på vad som händer där vi inte ser. Vad gör egentligen duvparet som flyger fram och tillbaka framför vårt hus? Jo, jag vet ju generellt sett vad de håller på med, med ungar och så som ska komma, bon som ska byggas och underhållas och mat som måste samlas. Men just dessa två? Och alla andra tusentals fågelpar i skogen. Och alla vårrusiga ekorrar, rådjur, älskar, tranor, koltrastar och möss. Vad gör de just nu? Det sjuder av liv bland träden och det enda jag kan göra är att höra. Lyssna och bara anta vad som är i görningen. Jag som liten och tillsammans med farfar satt klistrad framför teven och programmet "Ett med  naturen". När de riggat kameror i fågelbon eller hos ekorrfamiljer satt vi fascinerade och tittade på hur djuren gjorde. Hur djuren levde sina enkla liv tillsammans. Precis som vi människor men inte alls som vi människor. Jag tror att det är just detta som gör mig så intresserad. Mig och alla andra naturnördar. Att genom djuren och växterna få värdefulla och inspirerande ledtrådar till vem människan är. Till vem människan egentligen är. Jag känner mig mer intresserad än någonsin. 

Kvällspromenaden för dagen bjöd på allt det skira gröna som nu växer upp. Och ängar med vitsippor mellan träden. Vilken otroligt vacker planet vi bor på.