Jag får ibland frågan om jag har gått någon skrivarkurs eller om jag skulle vilja göra det. Svaret är konsekvent nej. Inte alls för att jag tror att det egentligen är något fel på sådana kurser. Eller för att jag tror att just jag är särskilt begåvad och inte alls behöver någon som helst vägledning. Nej, tvärtom tror jag att de där kurserna kan vara väldigt bra. Fast för någon annan. Av samma anledning som att det kanske är lika bra att jag inte riktigt på ett intellektuellt vis lyckas fånga den kreativa processen, vill jag inte heller på ett för ingående sätt analysera min stil av skrivande eller varför jag gör eller tänker si eller så med mina texter. Jag tror för egen del mest på musiken. Att det är den som just för mig är allra bäst att lyssna på och som kommer att leda mig rätt. Den där känslan mellan orden. På hur tonerna når mig och möjligen också når andra. Jag är tror och är rädd för att just min musik skulle bli ointressant och platt om den följde någon slags strikt regelverk. Och möjligen på att regelverket skulle kunna vilseleda mig rakt in i någon slags låsning eller skrivkramp. Därför låter jag bli att gå kurser. Kanske är det dumt. Eller bra.
Men en podd eller två kan jag ändå intressera mig av och finna nyttig. Det är dessutom så fängslande och roligt att lyssna på hur andra ältar sitt skrivande. Hur till exempel andra författare har gjort för att frigöra tid och starta sitt skrivande på allvar. Inspirationen rusar helt vilt i mig av sådant. Jag har just upptäckt Daniel Sjölins podd om litteratur och skrivande "Bakom boken" och blev så där obeskrivligt glad som jag ibland blir när jag hittat något riktigt bra att inspireras av. Den finns på storytel. Lyssna och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar