Sista helgen i januari har passerat lugnt och fridfullt. Jag har som sagt varit väldigt förkyld men i övrigt har det varit två mycket sköna dagar. Jag och hunden har varit mycket i skogen och både han och jag har njutit av det milda vädret och att ljuset sakta nu börjar återvända. Det är faktiskt riktigt tydligt vilken skillnad det är utomhus nu när februari är i antågande, hur solen orkar lysa upp himlen och göra den klarblå igen och hur mycket piggare och gladare jag blir i takt med att detta sakta nu sker. Till och med någon enstaka fågel här och där har börjat sjunga och hoppas på en tidig vår.
Jag har skrivit några timmar idag och det känns verkligen som att jag, om än långsamt, tar mig framåt nu. I och med att har en fysisk plats ämnad åt just detta så känns allt mycket lättare och som om detta verkligen blir av. Den allra största utmaningen för mig, och som jag gissar också är för vilken annan författande person som helst med annat försörjningsarbete än just skrivandet, är att klara av att envist vidhålla drömmen och att inte ge upp. Jag liknar det vid ett maratonlopp vilket jag inte riktigt vet hur långt det är. Det enda jag egentligen vet säkert är att det kommer att ta mycket lång tid att bli färdig. Jag försöker dock inte att tänka på den färdiga produkten så mycket, utan istället på den kreativa processen och på vad för positiva och utvecklande saker jag hela tiden får ut av den.
Mina tre skrivartimmar idag gick i galloperande hastighet. Det var så roligt att sitta där framför datorn och göra just det som jag gått och längtat och funderat över så länge nu. Nu har jag äntligen hittat både tid och plats för något som jag verkligen tycker om och jag mår bra av. Jag kunde inte laddat mina batterier inför kommande arbetsvecka på något bättre sätt än just detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar