Avtryck

En liten stund för skrivande har det faktiskt blivit idag, även om jag känner mig rätt så splittrad. Jag hade önskat att solen skulle lysa på oss idag när vi är lediga men dimmolnen har liksom inte riktigt lättat. Vare sig inom mig eller utan för fönstret.

Idag har jag också sprungit och yogat, handlat till avskedsfesten som jag ska ha med barnen på jobbet imorgon, fyllt på fågelmaten i trädgården och påskpyntat lite. 

Jag känner så tydligt och starkt att jag just nu befinner mig i en verklig brytpunkt.  Att säga adjö till det gamla är smärtsamt, även om jag vet helt säkert att min väg som jag nu valt är rätt för mig. Jag upplever just nu så mycket värme och kärlek från så många människor, de samma som jag måste lämna på torsdag. Så många människor, både stora och små, som gjort verkliga avtryck i mig och som jag kommer att sakna så otroligt mycket. Och så tänker jag på alla som jag kommer att lära känna på mitt nya jobb och blir väldigt nyfiken. Vilka är de? Vilka avtryck kommer vi göra hos varandra? 

Många spännande tankar och outgrundliga känslor blir det i dessa dagar. Mitt behov av stillhet och eftertanke är maximalt just nu, och vad passar då bättre än att min käre make är bortrest i arbete just den här veckan. 

Ja, ensamheten är underbar just nu. Ikväll när jag lagt pojken min ska jag tända en brasa, sätta mig i fåtöljen, njuta av tystnaden och lyssna in framtiden.