Ikväll lagade jag middag med musik i lurarna. En sådan där random spotifylista med hits. Så plötsligt hörde jag Miriam Bryant och låten Stationen. Jag har hört den förut i det där teveprogrammet ni vet. Ja, jag har hört den förut men jag har inte HÖRT den. Idag slog den ner som dynamit.
Jag förlyttades bakåt i tiden och blev tretton år. Sviken av allt och längtade till allt. Jag upplevde mig ha absolut ingenting. Men vi hade varandra. Vi som var lite på kanten. Vi som längtade långt. Vi som gav vuxenvärlden fingret och alla förväntningar en kalldusch. Vi som utmanade systemet. Rökte röd Prince, drack oss igenom föräldrarnas vitrinskåp, slogs om det behövdes och hängde på byn i hopp om vad som helst. Vi älskade varandra för det vi var och framför allt för det vi inte var. Vi hörde ihop.
Idag vet jag inte var ni är. Ni som hängde på stationen. Men tack vare den här texten blev jag så påmind. Jag hoppas att ni har det bra.
För vi satt här på stationen
ingen här har cash
Du vet jag har inga miljoner
Men jag vet vem du är.
En dag reser du runt jorden
Frågan är bara när
Du vet jag backar dig min broder
Så snart är vi där
Så snart är vi där
Tack Ison, Fille och Miriam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar