Hur mycket jag än längtar efter våren så
kunde jag inte låta bli att njuta av den vackra morgonen vilken bredde ut sig som en vit saga utanför huset. Till och med min lille frusne chihuahua verkade hoppig och glad i snön. Jag som var på väg till jobbet och hade bråttom fick ännu en gång känna på hur längtan efter att stanna kvar och njuta av stunden än en gång kallade högt på mig. Så vi stannade kvar en extra minut. Följde rävens spår genom trädgården och lekte tafatt. Sedan körde jag så sakta, så sakta nedför vår ringlande lilla väg med vitklädda skogar och dimslöjor fält längs kanterna. Ville inte lämna min saga. Ville istället stanna, vända om och ta en långsam promenad mitt i det vackra. Jag kände en så stark önskan att strunta klockan och plikterna och istället låta det vackra lägga sig som bomull runt min trötthet och varsamt väcka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar