När man längtar efter vår så mycket som jag gör känns det en aning modfällt att vakna till en sådan här vy. Men inget ont som inte för något gott med sig. Men jag kan nu helt samvetslöst ägna dagen åt att, allt enligt familjetradition, titta på Vasaloppet. Det blir frukost vid teven och mys i soffan. Inte så pjåkigt.
Den här helgen blir eventuellt den första, sedan jag tog beslutet att skriva på helgerna, som jag inte kommer att göra det. Jag får helt enkelt se om tillräcklig energi finns senare idag, men med de senaste dagarna som facit kommer den inte att infinna sig just nu. En långpromenad blir det i alla fall definitivt.
Jag kan känna mig en aning nedstämd över att orken tryter på det här viset. Att det som jag helst av allt vill göra inte alltid får plats i livet eller inom mig. Jag vill känna lust och inspiration, helst
ständigt, men det faller förstås på sin egen orimlighet. Jag får se om jag hittar allt det där i skogen och med naturens hjälp idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar