Siktar mot toppen

En trött lördag följdes av en marginellt piggare söndag. Jag fick min seghet till trots en hel del gjort och faktiskt även lite skrivet, om än med betoningen på lite. Men bättre lite än inget får jag ju tänka och igår fick jag känna av självaste beviset på att skapande processer inte  kommer till sin yttersta rätt när hjärnan slö. Mitt skrivande blev stappligt och utan minsta känsla och flow, vilket gav ett rent ut sagt uruselt resultat. Jag pausade i några timmar och gav det sedan ett nytt försök och denna gången gick det betydligt bättre med en rejäl omskrivning av det jag missnöjt skrivit tidigare samma dag. Inte mycket gjort alltså, men ändå något. Jag är fortfarande just nu kvar i 20-talet och kommer förmodligen vara det ett antal timmar till. Så det är väl bara att vänja dig vid att saker och ting progresserar långsamt. Men det hjälper till att vara pigg och alert kan man gott sammanfatta helgens skriveri med.

En arbetsdag till ända sitter jag nu i min fåtölj med utsikt över trädgården indränkt i solsken och en pusslande femåring på golvet bredvid mig. Det känns alltid så skönt att komma hem till det här lugnet. Jag känner nu att jag sakta återfår energi och lagom till imorgon och en ledig tisdag är jag kanske i toppform igen, med massor av ork. Jag siktar ta mig tusan på det.