Det finns alltså egentligen massor med människor runt om en som i den tristaste och gråaste vardag plötsligt kan skänka en tanke eller en aha-upplevelse om man bara investerar lite grann i ett ömsesidigt och innerligt samtal. Jag har turen att arbeta som förskollärare och på så sätt omge mig av andra som liksom jag är intresserade av människan, psykologi och de olika komplexa sociala såväl som personliga processer som ständigt pågår. Det är intressant att ta del av varandras perspektiv, visioner och olika sätt att se på begränsningar eller möjligheter och särskilt när samtalet landar inom det personliga spektrat.
Jag råkar just nu omge mig av flera inspiratörer av denna sort och är så otroligt glad och tacksam över detta. Att få komma hem efter en stressig och strävsam arbetsdag och ändå känna mig stärkt av ett tidigare under dagen förvärvat sådant guldkorn är en ren ynnest. Att sedan väl hemma dessutom hamna i ett telefonsamtal som landar i detsamma skänker mig, sammantaget med det tidigare under dagen som jag fått, en så stark positiv energi att till och med min vanliga kvällströtthet nu är som bortblåst.
Jag tänker på vad vi människor, endast genom att våga öppna oss i samtal med varandra, kan åstadkomma i våra egna och andras liv. Hur vi faktiskt är viktiga för varandras personliga utveckling. Under mitt senaste år har jag själv, på grund av olika orsaker, tvingats till förändring. En smärtsam process som mynnat ut i det mest positiva man kan tänka sig - ett helt nytt perspektiv och en annan syn på arbete och egentligen också på självaste livet. Och jag skulle inte kunnat gjort det ensam, utan att få ta del av andras perspektiv, andras berättelser och andras lysande inspirationskraft.
Ingen människa är en ö. Och det är så jäkla vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar