fredag 5 januari 2018

Besvärjelsen mot det omöjliga

Prylarna står lite överallt. Inne i förrådet och garaget reser de sig likt monument från en svunnen och mäktig tid. De tar upp plats och fyller inte längre någon praktisk funktion. Men jag tycker om dem. Jag tycker om att de tar plats. Dessa ting använda för så längesedan men ändå alldeles nyss. När jag drar handen över det cirkusdjursprydda spjälsängsskyddet kan jag känna doften av den sovande lilla pojken med skorv i hårbotten och bröstmjölk på kinden. Och när jag sluter min hand runt barnvagnshandtaget kan jag forfarande förnimma den helt otroliga känslan av hur det kändes när vi rullade fram längs cykelvägarna kantade av snödrivor. När andetag efter andetag försvann i rök den där smällkalla vintern för sju år sedan när jag blev mamma. 

Det är som att jag inte kan göra mig av med spjälsängen, vagnarna, cykelsitsen, matstolarna eller gåstolen. Som om de är en del av mig. Av min son. Av alla drömmar och all längtan som till sist blev skimrande verklighet. Och förstås, en del av barnet som aldrig kom. 

Jag fyllde fyrtio i höstas. Och efter ungefär tolv år helt utan graviditetspreventiva metoder och därtill otaliga fetilitetsfrämjande sådana så vet jag att det inte blir fler barn. Jag har försonats med det. Ändå bygger sig vemodet en massiv mur mot förnuftet så fort jag tänker tanken på att babysakerna snart ska bort. Som om det önskar sig vara en ostoppbar kraft mot tiden eller en makalöst effektiv besvärjelse mot det omöjliga.

Jag stänger förrådsdörren bakom mig och går ner för trapporna. Sätter på en kopp te och blir stående med händerna vilande mot köksbänken till ljudet av den brusande vattenkokaren. Tankarna spelar fritt och jag vet inte om jag gillar eller ogillar det. Ambivalensen och det omöjliga i att komma till beslut. Allt jag vet är att jag just nu inte har någon som helst lust att ta reson. En vacker dag ska prylarna ofrånkomligt och slutligen plockas ner bit för bit. Säljas av, skänkas bort och göra plats för annat.  En dag ska jag göra mig fri. 


Men inte idag. Absolut inte idag. 



 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar