Längtan efter att få spränga en vall

Jag har alltid fascinerats av människor som bryter upp, ger sig av och startar ett helt nytt liv. Deras historier inspirerar mig.

Det finns något dessa historier om det enkla som tilltalar mig så starkt. Att inte behöva särskilt mycket. Att sätta sig på ett tåg, i en bil eller i en båt ensam eller med sin familj och vinka adjö. Att leva i vildmarken, att självhushålla eller att befria sig från samhället, tvånget, bojorna och det där sövande ekorrhjulet på annat sätt. Det kan låta sig göras lite hur som helst och egentligen ganska oviktigt just hur. Det är själva känslan av frihet som utvinns ur dessa historier som letar sig under huden. 

Jag själv är så hemmakär att det nästan är för mycket. Jag lämnar ogärna min borg och mitt hem läker mig och ger mig kraft. Här känner jag mig motsägelsefullt fri och obunden och alldeles skönt avslappnad och lugn. Trygg och varm. Jag skulle med andra ord inte vilja vara kringresande och rotlös, lätta något som helst ankar eller vinka adjö. Det hade nog passat mig hemskt dåligt. Nej, det är de inte yttre resorna som egentligen intresserar mig. Det är den personliga utvecklingen och det där fina, söta som utvinns ur livet bara man tillåter sig till att tänka utanför lådan. Att spränga en vall, riva en mur eller vända blad kan öppna upp så mycket. Det kan göra hela skillnaden i ett annars monotont och i ett kanske alldeles självutplånande liv. 

Resan som jag själv började under 2016 fortsätter långsamt framåt. Just nu känns det som att jag kastat ankar för en stund. Sitter stilla, varm och trygg i båten och begrundar allt runt mig. Jag har nu vant mig vid vardagen jag skapat utifrån mina önskningar och drömmar och det är en besynnerlig och lustfylld men samtidigt också rastlös känsla. Nyckeln till allt verkat vara utveckling. Att jag verkar vilja segla ut på det där öppna havet igen, få känna vinden i ansiktet och höra vågornas rytanden. 

Så. Två två veckor kvar till att jag styr skutan mot okänt vatten. Två veckor kvar till en hel och ljuvlig skrivarvecka för allra första gången. Tills dess frossar jag vilt i andras berättelser via böcker, tidningar, dokumentärfilmer och tv. Låter mig inspireras. Suger in allt.