Om att behöva avgöra det omöjliga

Det är en ganska tung bit av skrivandet som jag är inne i och har framför mig. Det är nu jag ska avgöra det omöjliga, vad som är nog bearbetat eller inte och vad jag är villig att släppa ifrån mig eller inte. Jag gissar att det kommer bli svårt att avsluta och lämna in och jag känner det redan. Jag vill förstås slipa manuset till perfektion, frågan är bara när något någonsin är perfekt? 

Ändå läser och redigerar jag stora delar med glädje. Jag är glad för den grund jag givit mig själv att bygga på. Jag är glad för min bok. Jag tror på den och det har jag känt hela vägen. Tur är att jag fortfarande känner så efter att ha hållit på med det här projektet i nästan ett och ett halvt år nu. 

Nu blir det ett glas vin i kvällssolen och Melissa Horn i högtalarna. Det är vår och det finns inget som väntans tider. Sommaren är inte långt bort.