Jag är sängliggandes. Något som heter kristallsjukan vände upp och ned på min värld igår. Bokstavligt talat alltså eftersom denna åkomma innebär rubbningar på balanssinnet. Inte roligt alls alltså. När jag äntligen kommit dit jag velat så länge med välmående och maximal livslust och glädje drabbar detta mig. "Isnt it ironic, dont you think?" Men allt kan naturligtvis varit värre. Naturligtvis. Detta är helt trots allt helt ofarligt jag kommer att bli återställd. Men när vet ingen. Efter några dagar upp till några veckor säger dom.
Längtar ut. Vill promenera med hunden, springa, träna yoga, leka med barnet och gå på äventyr. Så är jag lite självömkande och aningens bitter en sekund eller två. Sen tröttnar jag lite på det och börjar istället tänka på vad roligt allt ska bli när jag snart blir frisk. Stannar i just den tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar