Igår kväll funderade jag över vad det var som byggdes upp inom mig. Jag tänkte att jag borde känna mig glad, ändå var jag allt annat än just det. Det var en vilsenhet och särskilt sinnesstämning som grep tag och inte ville släppa. Jag insåg till sist att det faktum att jag nu var färdig med råmaterialet, det vill säga hela berättelsen och dess dramaturgi, händelseförlopp och karaktärer, gjorde mig sorgsen. Att det hela var som att säga farväl till det roliga jag haft med det stora, fria och övergripande skapandet, det där härliga och lustfyllda utan gränser. Det har varit så otroligt kul att få skriva så. Men ramverket var nu helt färdigt och de flesta bitarna satt nu där de skulle. Nu skulle nästa steg tas. Jag tänkte att det hänt så plötsligt. Som att jag blivit färdig utan förvarning. Vips bestämde jag mig för att skriva ett slut för att känna om det var rätt. Och det var det. Plötsligt fanns en bok framför mig på laptopen. En förvisso ofärdig version av den men ändå.
Öppnar datorn och sätter mig vid köksbordet och anteckningsblocket och pennan ligger bredvid och bara väntar på att användas. Jag är på väg vidare och inget kan hindra mig. Nu börjar finliret. Få melodin att spela över alla texterna. Få allt att stämma. Lägga till vissa saker och ta bort andra. Måla de sista fina penseldragen och få skuggorna att fungera. Jag har massor med idéer som kommit under de senare månaderna och har varit så sugen att gå tillbaka och joxa med texten, men låtit bli. Jag har velat vänta tills dess att jag skrivit klart basen och det känns som ett rätt beslut. Mina idéer har fått mogna och jag har med tiden lätt kunnat sålla bort allt det i tankarna som visat sig vara onödigt.
Nu börjar det och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta. Kanske en månad. Kanske ett år. Men en färdig bok känns inom räckhåll vilket är en otrolig känsla. Nu börjar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar