Vem är du, vem är jag, levande charader... Jo du, Arja. Det är just det vi kanske alla borde ställa oss men så få av oss gör. Har i dagarna läst ut Camilla Davidssons "Under vintergatans alla stjärnor" om en kvinna som bestämmer sig för att göra en pilgrimsvandring, och måste erkänna att det finns en hel del i den boken som jag känner igen mig i. Och det är jag förmodligen allt annat än ensam om. För vem har inte brottats med den stora frågan om vad en borde göra göra med sitt liv? Kanske finns det en och annan lycklig som har sluppit eländet men de flesta av oss ställs för eller senare inför frågan. Man kan förstås välja att ducka, sätta skygglappar på fortsätta att raskt galoppera ostört genom livet. Men för några av oss går det till en viss punkt där det inte längre går att blunda. Camilla Davidssons bok är nog inte en av mina favoriter, men den har onekligen en viktig poäng. Att alla borde stanna upp, tänka till och skita i att inordna sig efter yttre faktorer. Och sluta vara alla så duktigt till lags.
Saker och ting går från klarhet till klarhet. Jag har fått mycket gjort idag. Har gått igenom många kapitel, skrivit till och tagit bort. Gick en promenad med hunden i solen nu på eftermiddagen och fick lust att slå volter, dansa, hjula och hoppa hopsasteg av glädje över min skrivarvecka. Ja, om jag hade varit gymnast hade allt det där varit en självklarhet. Istället fick jag nöja mig med att springa, leka och tjoa med hunden lite, höja volymen på Håkan Hellström i lurarna och le från öra till öra. Känner verkligen att jag gör precis det som jag borde göra med mitt liv.
Ännu en arbetsdag framför mitt manus är till ända och det är dags att åka till skolan för att hämta barnet. Och imorgon bär det av igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar