Har läst boken "Born to run" av Christoffer Mcdougal med ett litet wow släpandes efteråt. Jag tycker själv om att springa och under vissa rundor till och med älskar jag det. Så för mig är det inte svårt att på riktigt tro att vi är helt ämnade för denna typ av aktivitet. Självklart, tänker jag efter denna läsning, är det så att löpningen är svaret på många mänskliga problem. Såväl fysiska som psykiska. I boken hävdar man med hjälp av en blandning av vetenskap, spännande berättelser och författarens självupplevda äventyr att människan har allt som krävs för att springa långt därför att vi en gång i tiden jagade på just det sättet. Våra kroppar och hjärnor är byggda så. Inte är det då det minsta konstigt att just löpning är så otroligt populärt hos så många. När vi springer är vi i vårt rätta element. När vi springer mår vi bra. Vi får utlopp för ångest och stress och våra kroppar håller sig unga och friska. Att det finns så mycket löprelaterade skador hävdar författaren beror på skorna, då vi egentligen borde springa barfota. Alternativt med sandaler eller i andra "dåliga" skor där foten tvingas jobba hårt och bygga upp en muskulatur som i sin tur får löpsteget att bli naturligt och skonsamt.
Författaren är övertygande och jag köper urskiljningslöst hela argumentet. Jag är fascinerad av berättelserna och för första gången uppriktigt glad över mina kassa, billiga och urgamla springskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar