Vi har stängt fabriken

Som genom ett maskhål i yttre rymden med solnedgången utanför det lilla fönstret färdades vi över Europa. Vilgot förundrades över hur vi var ovanför molnen och över hur små vi faktiskt är. Det gjorde jag också. På natten och trötta landade vi på cypriotisk mark och vi skumpade sövande bort mot hotellet i bussen. Femåringen somnade mot sin fars axel och var inte direkt överraskande svårväckt när vi väl var helt framme. Rumsnyckel fådd och kort därefter snarkade vi ikapp mellan de sköna, svala lakanden. 

Morgon och framme. Varmt. Härligt. Inga måsten. Bara lek. God mat och vara nära. Älskade familj under palmträd och oliv.

Vår tid är nu.