fredag 15 januari 2016

Frustration och planläggning


Min bok då alltså. Jag har skrivit tjugo sidor råmaterial sedan i september. Det har blivit några ynka få tillfällen att skriva på och alldeles för få för att det ska vara ens i närheten av ok. I den här takten är jag färdig om, hastigt beräknat, si så där tio år. Därmed är det inte sagt att jag inte respekterar de som ägnar sig åt motsvarande tid för ett romanprojekt eller i och med det för den delen inte är imponerad av någon som lyckas färdigställa ett manus på endast tre månader. Både ihärdighet och effektivitet liksom  en stor portion tålamod sökets nu efter för egen del, så här i starten på min alldeles egna skrivarverkstad.

Det var, som jag nämnt tidigare, tänkt att jag ville ta tjänstledigt till förmån för mitt skrivande under våren. Öppna eget företag inriktat mot konstnärligt arbete och verkligen ta mitt författande på allvar med tanke på att jag trots allt och med högsta sannolikhet bara lever en gång. Men livet ville mig just nu annorlunda och jag fick istället, vilket jag ändå är nöjd med, lägga upp mitt arbetsliv på ett helt annat sätt. Mer om detta framöver.

Jag jobbar alltså som förskollärare tre till fyra dagar i veckan, resterande tid är jag föräldraledig tillsammans med min femårige son och så har jag helgerna som jag vill tillbringa med hela min familj. På vardagskvällarna är jag trött. Jag är rent ut sagt för jävla kvällstrött och det är inte sällsynt att jag av ren vindögdhet måste gå och lägga mig för att sova redan klockan 21. Det är alltså som uppenbart att det är stört omöjligt att vara kreativ under sådana premisser. Möjligtvis är jag hyfsat pigg vid sju-tiden på kvällen, om vinden ligger rätt, och kan skriva något litet just då. Men eftersom möjligheten innebär att bara orka skriva något "litet" är just min bok inte direkt det som går att plocka fram just då, utan möjligtvis att den här bloggen passar bättre under just den tiden på dygnet. Vilket i sig blir ett moment 22 med rent av löjligt paradoxala tendenser när bloggen jag skriver just handlar om att jag skriver, ja, en bok. Men det kan ju inte hjälpas eller göras något som helst åt och lämnar således endast helgerna fria för skrivande, som jag i sin tur märkt att jag behöver styra upp på något vis. Att kanske mellan det och det klockslaget , tex varje lördag, ursäkta mig från familjen till förmån för arbete i skrivarvrå och bara göra det. Få in rutinen och bara helt enkelt GOT DAMN IT göra det.

Jag måste. Frigöra. Tid.

Återigen den där jävla tiden. (Ursäkta mig, det var två svordomar i samma inlägg. Men de understryker ändå saken rättvist tycker jag.)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar