Jag försöker att få plats med så mycket av hälsofrämjande saker som möjligt från och med nu. Att springa har i många år varit ett sätt för mig att varva ner, rensa ut och helt enkelt må bra. Det kan dock gå hemskt långa perioder utan denna livsnödvändiga ingrediens, och nu är det just så. Det var nog minst en månad sedan sist, både på grund av lathet och förkylning, men idag var det hur som helst dags för en tur. Jag springer väldigt korta rundor just nu och väljer istället att lägga krutet på själva avslutningen. Yoga. Jag har blivit yogafrälst faktiskt. Denne sinneliga och först till synes obegripliga träningsform har hittat hem till mig och jag gör nu gärna ett yogapass för mig själv med endast skogen som kuliss och möjligtvis med avslappningsmusik i lurarna. Allt började med att jag ville prova på att leda barnyoga tillsammans med barnen på jobbet och ganska snabbt efter att jag inlett det arbetet förstod jag grejen. Att lura hjärnan till avslappning genom rörelser. Att få en stund för sig själv i lugn och ro. Mental träning med kroppen som redskap helt enkelt.
Jag mår aldrig så bra som efter först en löprunda och därefter ett kort yogapass. Allt måste ske i ensamhet och stillhet, och med hjälp av att naturen finns runt mig. Jag skulle när det gäller just yogan förmodligen ha mycket svårare att slappna av och koncentrera mig i gruppträning.
En av alla som inspirerar mig i denna sköna träningsform är den svenska kvinnan,
Rachel Brathen, som lever och verkar på Aruba i Västindien. Bara det att hon bjuder på så härliga bilder från Aruba gör det värt att besöka sidan. Jag köpte hennes bok för en månad sedan och den gör mig verkligen glad och sugen på att lära mig mer om yoga.
Men trots det kalla vädret här hemma i Sverige så tänker jag att även om molnen hänger gråtunga, det blåser och eller regnar lite, är det ändå utomhus i naturen som yogan passar allra bäst.
Och efter yogan satt de tre skrivtimmarna där de skulle. Vilken lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar