lördag 20 februari 2016

Om det där bloggandet - Bokbloggajerka 19-22 februari

Veckans ämne presenterat på http://alkb.se/bokbloggsjerka-19-22-februari

"Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar."

Jag som just nu har en väldigt ny blogg, men även har erfarenhet av att blogga i andra sammanhang måste ju svara utifrån det perspektivet. 

2008 startade jag bloggen Skål från ensamheten, vilken först fyllde ett rent överlevnadssyfte för mig. Det var en blogg om min och min mans ofrivilliga barnlöshet och allt som följde med den. Det som först startade som en dagbok med förhoppning om att finna tröst och vänner i samma situation, förvandlades ganska snart till precis detta fast mycket, mycket större och viktigare än vad jag kunnat anat. Jag fick under 2008-2010 uppleva bloggens och internets absolut finaste fördelar. Hur vi människor kan finna varandra när vi behöver det som allra mest och betydelsefullt detta också kan vara. Min blogg var min ventil under denna tid, genom vilken jag kunde få ut all frustration, ilska, rädsla och sorg och samtidigt en sådan välsignad tröst i att jag inte var ensam. Att vi var massor med människor med liknande erfarenheter som kunde stötta och följa varandra genom rädslan inför framtiden och senare också genom glädjen som följde när alla dessa älskade barn på ett eller annat sätt hittade hem till oss. 

Med denna erfarenhet tänker jag ofrånkomligt på mina läsare när jag publicerar saker och ting. Allt måste inte vara meningsfullt eller värdefullt för någon annan än jag själv, i synnerhet kanske inte när jag bloggar om det jag gör just nu, men om det är någon där ute som har behållning av mina texter på ett mer eller mindre utvecklande vis så skulle jag förstås bli väldigt glad. 

Jag vill försöka nätverka en del, svara i min egen blogg, följa och kommentera i andras, så mycket jag hinner och orkar eftersom jag tycker att det är en stor del av tjusningen med bloggandet. Den här roliga och spännande bloggboksjerkan är också en del av den interaktionen och så klart även den en ingång till att hitta eventuellt nya läsare och följare. Vidare publicerar jag mina inlägg på facebook där bloggen numera har en egen sida och jag har registrerat mig på bloggportalen och i bloglovin.

Att publicera texter hör ofrånkomligt samman med att viljan att bli läst och så är förstås fallet även med mig. Att använda en blogg som marknadsföring av sitt eget författarskap är numera ett beprövat såväl som ypperligt knep. För mig fungerar dessutom min blogg som en nyttig dokumention av min skapande process där jag på
ett spännande och metalognitkvt sätt kan utvecklas och ta mig vidare framåt. Och kan den dokumentationen i sig också generera i ett allmänt intresse för slutprodukten, det vill säga min roman, så skulle det förstås vara en trevlig bonus. 




11 kommentarer:

  1. Jag gissar att din förra blogg fick många läsare. Det är väl just det att nischa sin blogg som är hemligheten bakom många följare. Bland annat. Man vill läsa hur andra i samma situation har det och hur de hanterar samma svårighet. Och med tanke på hur många läsare de får som bloggar om sin cancer eller andra dödliga sjukdomar, så tror jag att tyngre bloggar också kan locka en hel del, jämfört med så kallade "sockerbloggar" där livet för den som bloggar verkar problemfritt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det absolut är så. När livet är motigt söker sig människor på nätet till varandra i mycket högre utsträckning än när livet är sockersött. Behovet kan vara enormt hos dem som känner ensamhet i sin situation.

      Radera
  2. Svar
    1. Så otroligt mycket! Jag tror dock även att sockerbloggar kan fylla ett stort behov hos människor, i form av inspiration och glädje. Ta tex Underbara Clara eller Jonna Jintons blogg som är riktiga feelgood-bloggar som har massor med läsare. Med smal nisch men samtidigt med så pass bredd att det fungerar för många.

      Radera
  3. haha, sockerbloggare, det är jag det...

    SvaraRadera
  4. Känner väl igen mig i det du skriver om. Jag tycker att ingen annan riktigt kan förstå fullt ut, om dom inte själva varit med om det.
    Hälsningar Marlene
    marreallday.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det förmodligen. Och då blir ju kontakterna på nätet i dessa situationer väldigt värdefulla.

      Radera
  5. Att skriva om jobbiga saker kan ju vara en ventil och det är alltid skönt att upptäcka att man inte är ensam om något tungt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så var det. Att skriva om mina egna erfarenheter och läsa om andras hjälpte mig så oroligt mycket!

      Radera
  6. Kan förstå att bloggande om nånting svårt som händer en kan fungera som en ventil men själv är jag så privat att jag skulle nog inte klara av att skriva om ngonting som ligger alltför nära och/eller som är smärtsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vi alla är väldigt olika på just den här punkten. För många kan det nog vara allt för skrämmande och naket att skriva så publikt om svåra saker, medan för andra fungerar det som ett nödvändigt stöd i tillvaron. Alla hittar sitt alldeles egna sätt att överleva på.

      Radera